torsdag, november 30, 2006
Mellanväder
Och nu skall jag gå till en okänd indier och hämta ett paraply.
tisdag, november 28, 2006
The arrow of time
Diego och Suzy har tagit en bild på sig själva, och sina barn, den 17:e juli varje år sedan 1976.http://zonezero.com/magazine/essays/diegotime/time.html
Det är fantastiskt coolt att se! Mellansonen blev en riktig hunk! Sådant borde nästan alla göra. Jag borde göra det. Jag tror jag skall göra det. Fast inte just nu för jag ser lite miffo ut. Undrar om det kommer vara samma tjej på mina bilder, eller om det någonsin kommer vara någon. Vad deprimerande det skulle vara att ha bara en rad med en person.
onsdag, november 08, 2006
Det finns ett litet hopp...
... för världen i alla fall:http://edition.cnn.com/ELECTION/2006/pages/results/senate/
söndag, november 05, 2006
Människor.
På en av otal communities, ett meddelande som går ut till alla inloggade:"sov så gott på lilla örat, puss på panna"
Från en kvinna på 62 år.
Och jag tänker, vilken bisarr människa, jag undrar hur hennes presentation ser ut. Det första som möter mig är stora bokstäver som varnar: "OBS SNÄLLA alla, Jag är INTE intresserad av småpojkar som vill att jag leker naken morsa!!!"
Det finns så sjukt många konstiga människor där ute (och gud vet att jag haft min beskärda del efter mig) att det måste vara ett under om man skulle råka träffa någon tillräckligt normal. Så många verkar ha så mycket knepiga issues att det skulle vara omöjligt att ha en hälsosam relation med dem. I bästa fall går det fem minuter in i en dejt innan man tänker "Whoah, vafan hände där?". I värsta fall ... ja, Hagamannen, Cykelmannen, snart varannan-man-mannen. Och märks det inte direkt så räcker det ju nu för tiden med att man kysser någon för att man skall få en könssjukdom som får huvudet att falla av.
Att träffa någon idag som det funkar bra med, som känns bra, är ett under. Och när jag väl gör det, vis av 15 års idioti, och släpper in, släpper ut, släpper på allt det där som är jag, och det ändå inte fungerar, vad gör man då? Vad gör jag då?
torsdag, november 02, 2006
Musiken
Och så är det sådär igen. Musiken lämnar mig inte i fred. Runt lunch fick jag lust att lyssna på Kate Bush, av alla artister, och framför allt Wuthering heights och Running up the hill (som jag senare fick höra spelades i senaste OC, what's the odds liksom).Men sedan sitter jag ändå här och snörvlar:
"It's alright I know where I'm going
I'm going to stay with my friend
Mmm, yes, he is very good looking
The only trouble is
He's not you
He can't do what you do
He can't make me laugh and cry
At the same time
Let's change things
Let's danger it up
We're crazy enough
I just can't take it
You're the only one I want
You're the only one I want
You're the only one I want
You're the only one I want
I know where I'm going
But I don't want to leave
I just have one problem
We're best friends, yeah?
We tied ourselves in knots
Doing cartwheels 'cross the floor
Just forget it alright
Sugar?...
Honey?...
Sugar?..."
"You're the one" /Kate Bush
